helgen

Pojken vill att jag ska komma sätta mig i knät på honom, jag går dit men efter en stund utbrister han "Hua vad du är benig, det gör ju nästan ont!"

Jag blev sur och gick ifrån honom. Borde ju bli glad av en sådan kommentar egentligen, men han sa det på ett sätt som mest bara gjorde mig ledsen.

update

Hej ja. Det var en tid sen. Har lämnat bloggen åt sidan lite, är rädd att jag bara sjunker djupare annars. Hursomhelst, ja, jag och bantar fortfarande men inte på ett lika ohälsosamt och ätstört sätt. Har inte kräkts eller hetsat på på nästan två månader nu (vilket jag är stolt över), men har heller inte fått min mens tillbaka vilken varit borta i fyra månader nu (vilket oroar mig lite).

"Du är ju klen som en sticka, Julia" säger pojken och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Menar han bra eller illa? Själv känner jag fortfarande fettet klumpa sig över magen och låren som elaka demoner. För tillfället är jag på sockerstrejk och gymmar/springer 3 gånger i veckan. Och om jag inte är under 50-strecket i början av sommarlovet, då jäklar får det bli mer drastiska metoder igen. Gahh, denna jävla jojo-vikt alltså. Blir smått galen.

jämförelse

Förändring på 2 månader:
Midja: -0cm
Rumpa: -1cm
Lår, tjockast: -2cm
Lår, smalast: -2cm
+2,6 kg


Usch, jag hatar verkligen att jag gått upp i vikt, fast mest vägde jag i typ början av mars, så jag har ändå gått ner lite sen dess. Men måtten är ju bra iallafall. Eller, är minus 2 cm kring låren mycket eller lite? Vet faktiskt inte, men jag känner nog av en förändring.

Detta är väl nåt slags bevis att vikt inte säger så mycket. Jag ska nog börja fokusera på måtten istället.

stopp.

Det går bättre nu. Jag mår bättre nu.

Bestämde mig förra veckan att bara försöka börja äta regelbundet, även fast det tog emot. Var speciellt inte van med frukost och lunch. Men nu går det bra. Frukost, lunch, middag, 1-2 små mellanmål. Fast magen krånglar jämt och jag är trött hela tiden är jag lite gladare iallafall. Och träningen går mycket bättre.

Jag har gått upp i vikt, ja, men jag vill verkligen jaga bort hjärnspökena. Försöker intala mig själv att vältränad och hälsosam är mycket bättre än benrangel, även fast drömmen om fjädervikten kontrollen finns kvar. Men nu, just nu, vill jag bara leva fritt utan en jävla massa krav på mig själv hela tiden. Vill slå mig fri.

monday

Hejhopp. Jag var ute nyligen, jag tänkte att jag skulle springa men det blev mest powerwalk. Kunde liksom inte springa, det tog emot och värkte i bröstet. Som att jag orkade men ändå inte. hmm, konstig känsla.

Det enda jag fått i mig idag är snabbgröt med kanel och lite fullkornsflingor. Ska koka lite grönt te nu, sen får det vara bra för idag. Är liksom inte hungrig, får inte i mig något även fast jag skulle vilja.

Det är slutspurten nu, två veckor kvar innan http://iwantaperfectsoul.blogg.se/s tävling slutar. Kämpar på.

tjockis

Jag åt en hel chokladplatta nyligen, efter träningspasset. Spydde upp direkt.

Känner mig så himla fånig. Vad är det detta för liv egentligen? Lovade ju mig själv att sluta kräkas, det sista jag vill ha är förstoppning och sönderfrätna tänder.

Det saknade ungdomslivet

Igår var en väldigt underlig dag. Den hemska ångesten jag hade hela förmiddagen försvann helt mot kvällen. En vän jag inte träffat på ett tag ringde, hon övertalade mig om att följa med på en mini-hemmafest. Vi drog dit och så fort jag kom in genom dörren var ångesten som bortblåst, jag kände mig som mitt normala, glada jag igen. Det var underbart; vi drack öl, skrattade och hade jättekul. Rökte inhomhus. Åt toast och hotdogs. För stunden var det okej, och jag måste erkänna att toasten smakade himmelskt. Kom hem sent efter midnatt och var så glad, mindes mitt gamla jag, mitt gamla liv. Livet innan äs. Hur mycket jag saknat det. Alla dessa spontana fester och lördagsäventyr.

Förstås ångrar jag en hel del idag. Mår illa, vet inte om det är alkoholen eller bara det faktum att jag åt så mycket igår utan att tänka. Men det har varit och farit nu, jag bröt reglerna men det är egentligen okej för mig. Ska ändå ut och jogga nu, något måste jag ju kompensera med. Lite iallafall.