hemma igen

Är hemma från 5 dagar i London och känner mig fetare än nånsin. Har ätit. Slängt i mig som fan. Jag visste nog på förhand att det inte skulle gå att undvika måltiderna då jag reser med mamma, men nu.... herregud. Har gått upp 4 kg på en vecka, jag visste inte ens att det var möjligt? Är tillbaka på de förbannade 52 kilona igen, tillbaka på ruta ett. Hela januari och februari har varit förgäves.... Nå, får ta och börja om helt enkelt.

Och fastän veckan varit fylld av ångest har jag ändå haft en trevlig resa. Det var fint att se London, och jag har shoppat massa kläder. Nu är jag tillbaka i vardagen och reglerna och siktar mot 40 kg. Igen. Puss&Gonatt.

Christian Bale

Jag läste idag om skådespelaren Christian Bales (känd från Batman) viktnedgång för filmen The Machinist där han spelar huvudrollen. Han gick ner från 82kg till 54kg (28kg, tänk!) på bara 4 månader. Enligt olika källor levde han på bara tonfisk och äpplen, vilket ger en diet på ca 300 kcal per dag.

Folk verkar tycka att han såg hemsk och förskräcklig ut, jag tycker han är vacker..



Nedre bilden är ett år senare då han har gått upp till närmare 100kg, nej usch han är allt för biffig....

söndag 20/2/2011

Usch, lördagar har ofta tendens att bli fuskdagar. Igår kom allt för många kalorier in och allt för några ut. Åt flertals mackor, middag hemma, drack äppelvin och ännu till åt jag natt/fyllekäk när jag kom hem. Så det blev säkert över 2500 kcal igår, bara tanken får mig att vilja spy. Jag ska inte äta nånting idag. Inte en smula.

"Jag hatar, hatar mat. Jag hatar smaken av mat. Smaken av gift. Jag vill inte låta fettet invadera min kropp. Jag vill inte känna hur det växer i magen. Hur giftet pumpas ut i blodet. Förgiftar kroppen. Jag vill inte. Inte."

svalhjarta.blogg.se

Kikade lite i svalhjärtas arkiv, hon skriver så jäkla bra!

”Jag vill spy ut mina inälvor. Jag vill vara tom. Vara tyngdlös. Fjädervikt. Jag har märkligt ont i kroppen. Ont i huvudet. Ont i armarna. Benen. Ryggen. Varje rörelse gör ont. Inte stickande knivigt vasst. Utan mer en tung smärta. Som om hela min insida består av blåmärken.”

Hon tar orden ur munnen på mig.

fredag 18/2/2011

Jag kan nästan höra hur min mage skriker efter mat just nu. Jag vet, jag lovade S att sluta fasta men.... det är bara tills tisdag. Dagen då jag, mamma och moster reser till London. Dagen jag skulle väga 44 kg. Jag är för fasiken bara 3 kg därifrån nu. Jag vet att det är omöjligt att gå ner 3 kg på 3 dagar men ska iallafall försöka mitt bästa, så att jag åtminstone känner mig tunnare. Alltid kan man inte lita på vågen heller, den pendlar ju hit och dit hela tiden, min vikt kan ändra med upp till 2 kg beroende på tidpunkten på dagen, och det är så himla frustrerande!

torsdag 17/2/2011

Började må väldigt dåligt i skolan idag, så gick hem efter första lektionen. Slängde mig i soffan direkt - rummet snurrade, magen värkte, huvudet dunkade. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag steg upp efter en stund, alldeles yr och dåsig. Tog en värktablett och drack en kopp te, nu känns det redan mycket bättre, vilket är skönt.

Det är just dessa "anfall" som får mig att fundera och tänka över vad fan är det jag håller på med egentligen. Jag menar, vem vill leva såhär? Svag och orkeslös jämt. Varje dag är en kamp med kalorierna, varje träningspass är en seger. Man blir självdestruktiv och asocial, allt för en smalare kropp. Jag har läst om så många anorektiker som förlorar kontakten till vänner och familj, kan inte gå i skolan, tappar självkänslan och greppet om sig själv.

Vill inte vara inlåst i denna kropp, denna förbannade djävulska kropp......

Calories can't make you happy

Ville fota lite idag så tog inspiration av en bild jag postade några inlägg tidigare, det var så länge sen jag fotade och måste hålla mig sysselsatt, jag menar, vadsomhelst för att hindra mig från att gå ner till köket......

Nå, här är bilden;

Orginalbilden:

Åh, hon har så mycket vackrare rygg. Jag ser bara frunkantsvärt äcklig ut.

I just want to be pretty, why is it so goddamn hard?!?

onsdag 16/2/2011

Jag åt en mastig lunch idag, tänkte att jag skulle kompensera det med en timmes promenad efter skolan. Har dock varit så fruktansvärt sötsugen hela dan, så jag köpte choklad under promenaden, som jag hetsade i mig direkt när jag kom hem.... Varför, VARFÖR?! Just när jag håller på att återfå kontrollen tappar jag den igen. Nå, får träna extra hårt nu ikväll istället. Men först toan, jag hatar att spy och vill ju inte vara nån äcklig bulimiker, men måste verkligen få upp allt NU..

tänkte ta och skriva upp mina mått för att ha nåt att jämföra med senare!

Midja: 60 cm
Rumpa: 82 cm <- här sitter ångesten
Lår, tjockast: 50 cm
Lår, smalast: 37 cm

166 cm
47,0 kg
BMI 17,1

I'm doing just fine

min historia hittills

Jag har aldrig i mitt liv varit överviktig, möjligen lite rund i mellanstadiet men har annars haft en normal kropp. Lite väl fet rumpa och lår men i övrigt normal. Dock var jag alltid den glupska i familjen - jag älskar mat, läsk och sötsaker. Varje gång jag var och handlade med mamma fick jag henne övertalad till att köpa hem glass, godis, kex osv, även på vardagar. På släktkalas tog jag alltid den största tårtbiten. Hemma hos kompisar frågade jag alltid efter snacks eller godis. På restaurang med familjen frågade jag alltid efter efterrätt. På bio slukade jag popcorn i lass. Dessutom var jag väldigt lat när det kom till motion.

Så äcklig är jag, så förbannat äcklig och glupsk. Älskade min fiende, maten. Det var just detta jag ville ha ändring på - det började i högstadiet. Jag var 13 år, ville få fram en fin och smal kropp och dämpa ner på glupskheten. Utvecklade istället den misslyckade formen av anorexia, det vill säga bulimi. Jag kände mig äcklig varendaste en jävla dag. Orkar inte skriva om den tiden nu, men hursomhelst gick det över och jag var i stort sett frisk och hade bra självkänsla hela nian. Samma sommar som jag fyllde 16 var jag fortfarande nöjd, glad och jag åt normalt. Nu på vintern efter att vi kommit hem från en utlandsresa kom ångesten sakta tillbaka. Jag såg bilder från resan på mig i bikini och äcklades. Jag hade hållit samma vikt hela högstadiet, men nu på ettan hade den stigit till 52kg. Jag fick panik och ville hårdbanta. Det blev en svår start men i och med startandet av denna blogg blev det lättare. Jag ska nog lyckas.

If it tastes good, it's trying to kill you

Tappade kontrollen i helgen nu igen. Detta är svårare än jag trodde. Pratade iallafall med en vän nu i veckan, hon märkte att nåt var fel och att jag pendlat i vikt de senaste 2 månaderna. Hon ställde mig mot väggen, och jag berättade allt. Hon var den första som jag yttrar mig till angående detta - och när jag väl börjar prata kan jag inte sluta så hon fick veta exakt allt. Allt om min ångest, målvikt, fasta och träning.

Dock är jag glad för hon förstod, dömde mig inte eller så. Däremot lovade jag henne att sluta fasta, dvs det får inte gå en dag utan att jag inte äter nåt alls. Så, kommer i fortsättningen att försöka äta 3 mål om dagen. Förvisso väldigt små portioner, men ändå. Viktnedgången kommer ta längre tid än planerat men det kan jag väl leva med.

9/2/2011

Fick breakdown idag, grät i flera timmar när jag kom hem från skolan. Känner mig så jävla skör nu, skulle kunna gå av. Vill sova bort alla dagar, orkar inte med denna värkande hungern i magen eller det där jävla fettet som jag vet att inte kommer gå bort om jag inte kämpar. nu.

Min idealvikt är 40 och jag ska ta mig dit oberoende av hur mycket svett och tårar det kommer orsaka.

tålamod

And when it hurts the most 
I'll push a little more 

6/2/2011 - söndag

Tappade kontrollen fullständigt idag.. var ändå på så god väg och stolt imorse. sen åt jag. frossade i mig som en flodhäst....(det är precis vad jag kommer sluta som också, en fet jävla uppsvullen flodhäst). Fyfan, är så mätt nu, mår så illa. varför gör jag så? varför i helvete åt jag? varför äter jag, när jag älskar hungerskänslan. känslan av att vara tom och ren. lätt och tunn.

Varför kan jag inte kontrollera mig själv? jag är så jävla dålig. ska verkligen försöka fasta nu hela veckan, börjar imorgon. inte äta nånting förutom det jag tvingas till. och väldigt pyttesmå portioner isåfall. nejnu, nu försöker jag igen. 46 kg tills nästa söndag. Det här måste jag fan klara.

viljestyrka

"Nothing tastes as good as thin feels"
"När du är tunn som luft då är du nästan perfekt" - Kent
"The thinner is the winner"
"Om det smakar gott försöker det döda dig"
"Det heter inte försöka, det heter GÖR"
"A moment on the lips, a lifetime on the hips"