Började må väldigt dåligt i skolan idag, så gick hem efter första lektionen. Slängde mig i soffan direkt - rummet snurrade, magen värkte, huvudet dunkade. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag steg upp efter en stund, alldeles yr och dåsig. Tog en värktablett och drack en kopp te, nu känns det redan mycket bättre, vilket är skönt.
Det är just dessa "anfall" som får mig att fundera och tänka över vad fan är det jag håller på med egentligen. Jag menar, vem vill leva såhär? Svag och orkeslös jämt. Varje dag är en kamp med kalorierna, varje träningspass är en seger. Man blir självdestruktiv och asocial, allt för en smalare kropp. Jag har läst om så många anorektiker som förlorar kontakten till vänner och familj, kan inte gå i skolan, tappar självkänslan och greppet om sig själv.
Vill inte vara inlåst i denna kropp, denna förbannade djävulska kropp......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar