min historia hittills

Jag har aldrig i mitt liv varit överviktig, möjligen lite rund i mellanstadiet men har annars haft en normal kropp. Lite väl fet rumpa och lår men i övrigt normal. Dock var jag alltid den glupska i familjen - jag älskar mat, läsk och sötsaker. Varje gång jag var och handlade med mamma fick jag henne övertalad till att köpa hem glass, godis, kex osv, även på vardagar. På släktkalas tog jag alltid den största tårtbiten. Hemma hos kompisar frågade jag alltid efter snacks eller godis. På restaurang med familjen frågade jag alltid efter efterrätt. På bio slukade jag popcorn i lass. Dessutom var jag väldigt lat när det kom till motion.

Så äcklig är jag, så förbannat äcklig och glupsk. Älskade min fiende, maten. Det var just detta jag ville ha ändring på - det började i högstadiet. Jag var 13 år, ville få fram en fin och smal kropp och dämpa ner på glupskheten. Utvecklade istället den misslyckade formen av anorexia, det vill säga bulimi. Jag kände mig äcklig varendaste en jävla dag. Orkar inte skriva om den tiden nu, men hursomhelst gick det över och jag var i stort sett frisk och hade bra självkänsla hela nian. Samma sommar som jag fyllde 16 var jag fortfarande nöjd, glad och jag åt normalt. Nu på vintern efter att vi kommit hem från en utlandsresa kom ångesten sakta tillbaka. Jag såg bilder från resan på mig i bikini och äcklades. Jag hade hållit samma vikt hela högstadiet, men nu på ettan hade den stigit till 52kg. Jag fick panik och ville hårdbanta. Det blev en svår start men i och med startandet av denna blogg blev det lättare. Jag ska nog lyckas.