jeans

Det är torsdag idag. Jag gillar torsdagar, för då slutar vi skolan före matrasten så slipper äta skollunch. Eller nja, inte för att jag ätit lunch på hela veckan men ändå. Klasskamraterna har börjat undra, ställa jobbiga frågor. Som tur slapp jag det idag...

Nå, jag promenerade till stan direkt då vi slutade, skulle köpa jeans. Prövade några i strl 34, ingenting passade, fick ångest. Fast blev mer arg än ledsen. Köpte istället en oversize tröja att gömma mig i.

Dock skäms jag lite nu, inte kan jag vara såhär sur en solig och fin dag som denna. Ska till gymmet snart, ska vara glad, träna hårt och tänka på den vackra dagen då dedär 34-jeansen passar perfekt. För den dagen SKA komma.

Den fula ankungen

Sådana som oss blir aldrig framme.

Det är så orättvist. Vissa växer upp att bli vackra svanar medan resten av oss förblir fula ankungar. Kvar på botten. Jag har försökt så mycket, jag försöker jämt. Aldrig kan man tillfredsställa alla, men all press gör det till närapå tvång.

Jag har svikit stjärnorna, jag har frusit och gråtit och slått näven i väggen. Jag bestämmer mig för att stanna på rummet i flera dagar, får höra klagomålen nästan koka över. Jag gör någonting istället; jag är aktiv, jag är med, jag försöker leva. Får höra att jag måste kämpa hårdare. Göra bättre. För att jag är misslyckad. Defekt. Fel.

Jag är ful, drar täcket över huvudet. Jag bantar ner mig fem kilo, därefter tröstäter, jag går upp vikten tillbaka plus lite till. Djävulsbarnet river. Har knappt någonting att andas för. Försöker skriva ner positiva tankar och ord i ett litet vitt anteckningsblock, men river sönder den i ångest en söndagskväll. Träffar en psykolog, hon gräver sig in i min hjärna och skrynklar till den. Hon försöker intala mig något jag vet att inte är sant. Lögnare.

Funderar om något tjänar något till, ingen kommer minnas om hundra år, ingen kommer bry sig. Ångrar mina förhastade ord i skrivande stund, det finns åh så mycket annat att fundera över. Hur man ska duga till. Men hon som har fastnat på botten, hon pessimisten - hon kommer ändå aldrig att klara sig.

”Spottar ut skam, lever med en fiende,
lever med en nattsvart känsla så vidrig.

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster,
därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet,
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.”

strävan

En av dessa dagar då man känner sig så tjock, så tjock. Jag försöker undvika speglar och vågar så gott det går, tills saker och ting går bättre. För jag vill verkligen börja må bättre snart, jag spydde blod igår och usch.. aldrig igen.

Ska äta lite nu, ska orka träna 2 timmar senare. Egentligen vill jag ut och jogga men det är snöstorm och minusgrader (vadfan det är ju snart april) så gymmet får det bli, även om jag hatar att visa mig där. Känner mig så fet bland alla andra slanka, vältränade.

nej vad det här blev deppigt inlägg. förlåt.

Skör om er! pusshej

träna träna träna.

Det har gått rätt bra denna vecka hittills, mat och träning har gått jämnt ut. Det är ju ett ganska bra och enkelt system egentligen. Tränar jag inte, får jag inte äta heller. Men kör på vila nu i veckoslutet, så det blir lite som 2 dagars fasta.

Bara att stå ut. Jag klarar detta. Jag klarar det finfint.

Jag tog mina mått igår, det konstiga är att på en månad har jag minskat i omfång men gått upp i vikt? frustrerande. kan ju hända att det bara är vattenvikt, hoppas det går bort...

back on track

Hade en deppvecka, men nu är det lite bättre och jag är peppad igen!

1. Funderar starkt på att bli vegetarian på heltid, äter nu vegetariskt i skolan men har inte riktigt velat ta upp saken med föräldrarna här hemma än. Läste även nyligen att allt segt godis innehåller gelatin, vilket är tillverkat av svinsvål (slakteriavfall)! fyfan. inget mer godis för mig.

2. Jag har ny regel: att inte äta nån annanstans än hemma, eftersom jag har väldigt lätt att överäta nuförtiden, och vill ju inte tappa kontrollen ute bland folk liksom.

3. Har deltagit i en tävling där det gäller att gå ner så många BMI-enheter som möjligt, ligger nu på 17,9 (ja, jag har gått upp igen, fetto fetto fetto) men ska ner så fort som möjligt till 18e april!

anxiety

Tröstsvälten har övergått till att tröstäta.
Jag är så förvirrad nu och inget går som jag vill....

Kanske detta bara är en fas,
eller kanske jag håller på sjunka in i bulimin igen,
eller kanske det rentav är ett steg till att bli frisk.

Nåväl, jag bloggar igen när det börjar gå bättre.
Det kan vara om några dagar, kanske ett par veckor, kanske aldrig.

Some of us remain ugly ducklings

En halvtimmes gympass + 1h zumba idag. Jag borde vara nöjd men har ätit på tok för mycket. Igen..

Det känns som jag vill återgå till fastan, det är så mycket lättare att motstå frestelser om man inte äter något alls. Äh, jag är så trött på att vara misslyckad. Men jag antar att ifall man varit det hela livet blir det knappast ändring. Nånsin.

Natalie Portman i Black Swan: perfect girl, perfect body;

åh<3

Söndag 13/3/2011

Usch, jag kan ju inte hålla på såhär. Svält, hets, svält, hets, svält, hets. Kontrollerad, okontrollerad.
Måste hitta nån slags balans.

Ska börja med en ny diet imorgon;
Börjar dagen kl7 med gröt, mörkt bröd eller fullkornsflingor. Lever därefter på kaffe, te och lightdrycker ända fram till middag och äter en normalportion av vad som bjuds hemma. Ska därtill göra 15min muskelövningar och 1h promenad varje dag. Även yogapass eller joggingturer minst 2 gånger i veckan. Men, viktigast av allt: ingen hetsätning.

Med detta borde jag väl gå ner minst ett par kilo tills början av april.
Dags att ta sig i kragen. Nu jävlar.

You're my obsession

Please die Ana
For as long as you're here we're not
You make the sound of laughter
and sharpened nails seem softer
And I need you now somehow

torsdag 10/3/2011

Hej. Jo, jag lever men har inte lust till någonting alls. orkar ingenting.
47kg igen, borde vara glad men mår sämre än nånsin.
Jag hetsåt idag. kändes bra för stunden, men mådde ännu sämre efteråt, hukad ovanför toan.

Jag har legat hemma och gråtit hela veckan ungefär. Ska försöka ta mig till skolan imorgon, sedan äta ett äpple eller så och dra ut på en joggingrunda. Sånt brukar få mig på bättre humör. Få mig att fortsätta kämpa.

pussgonatt.

har fått läsare!

Statistiken har höjts, ser jag, vem är ni?
skriv kommentar och länka gärna era bloggar, jag behöver veta att jag inte är ensam.

Väntan, längtan.

Mhmm dålig dag idag. För när jag hatar mig själv, hatar jag även allt omkring mig.

Har varit så frusen idag - hackat tänder och haft gåshud medans andra klagat på att det är alltför hett i skolhuset. Jag förstår inte, jag minns inte ens hur det är att känna sig varm. Nåväl, jag kom hem, drack lite varmt och jag har nu legat flera timmar under täcket med dubbla filtar men känner mig så kall fortfarande.

Ett plus är jag inte ätit nåt idag iallafall. Det är bra.

förstört.

Var bjuden till trerättersmiddag hos mormor idag som jag omöjligen kunde undvika. Tänkte att jag tar lite, lite av maten och äter långsamt. Skippar efterrätten.

Men nej, svek mig själv igen. Åt som en häst och tog alldeles för stor tårtbit efteråt, fast jag redan var proppmätt. Ville spy, ville spricka, ville försvinna. Kroppen var fylld av gift och ångest och jag var nära på att börja gråta där jag satt i soffan med alla släktingar. Jag frågade om vi kan åka hem och det gjorde vi. Rusade upp till rummet, slängde på mig träningskläder och begav mig ut och joggade. Jag sprang och sprang och sprang tills det sprängde i bröstet. Tappade fattning om tiden, bara sprang. Det värkte i benen - jag var otränad och hade så dålig kondition, det märktes. Skämdes.

Fortsatte att gå en bit, hjärtat dunkade på, dunkade i otakt. Sprang ännu sista biten hem, var alldeles slut.
Ställde mig i duschen, jag kände mig bättre av träningen, räknade ut att jag bränt bort alla kalorier jag fått i mig under dagen, men tänkte att allt är ändå så lönlöst.

Jag kommer ändå aldrig bli nöjd. Det finns för många hinder.
Tänkte att jag aldrig kommer uppnå fjädervikt. Blev gråtfärdig igen.

ångest

låt mig dö

Att välja mellan två sidor

Ena sidan hatar mat, är fortfarande ett fetto och siktar mot målet fyrtio kilo jag har haft enda sen början.
Den andra sidan älskar mat och vill bara kunna äta och leva ett normalt, glatt, socialt liv.

Jag vet inte??

Lördag 5/3/2011

Allt fler har börjat kommentera mitt utseende, vissa säger att jag blivit så smal och fin, andra säger att jag ser så mager och benig ut, en sa tillochmed att man märker av mina käkben mycket mer! Jag tar det som en komplimang, woho peppen!

Ska på fest ikväll troligen, tror jag ska unna mig några öl och ett glas vin och ha riktigt kul. Dock är jag rädd att jag börjar må illa väldigt fort, då jag dricker på tom mage men det ska väl gå bra ändå.

Fredag 4/3/2011

Hmm, överväger att äta middag hemma idag. Har fastat hela veckan hittills så det blir det första måltiden på 5 dagar, vilket betyder att jag antagligen kommer må illa hela kvällen och gå upp en massa i vikt. Men.. pappa har lagat mexikanskt. Det doftar så gott. Och jag har ju inte ätit middag med familjen sen evigheter, kanske mamma inte är lika ignorant och sur mot mig sen mer, om jag äter med dem nu idag.

Ja, det får bli så tror jag. Drar efter andan, tänker gå ner och äta nu.
Får ta en tvåtimmars-promenad sen, om inte längre, får se hur jag orkar.
Ja, så får det bli.

torsdag 3/3/2011

Steg upp väldigt tidigt imorse för att jag inte orkade stressa till skolan denna morgon. Hursomhelst kände jag mig väldigt yr så drack både te och vitaminjuice och tog några vitamintabletter för att det skulle kännas bättre. När jag gått till mitt rum för att fixa mig känner jag av ett plötsligt illamående. Rusar till toaletten och allt kom upp. Spydde tills det kom grönt. Det här är första gången på flera månader jag spytt utan att det varit självmant, jag antar att det var p.g.a. pillrena men det är ju ändå lite konstigt. Det var inte magsjuka för sånt känner man ju av.

Jag gick till mamma, sade att jag kräkts och hon bara "Jaha. Jo, jag hörde det". Jag blev nästan arg att hon inte brydde sig mer än så. Hon bryr sig aldrig nuförtiden vilket sårar mig enormt. På tal om det så jag blir extremt sårbar när jag går hungrig dessutom, kan börja gråta för ingenting. Det har hänt många kvällar nu att jag bara ligger och gråter. Och vad gör hon? Jo hon står och skriker åt mig. "DU ÄR SÅ FÖRBANNAT EGOISTISK!!", "SLUTA GENAST", "MEN BERÄTTA DÅ, SLUTA BETE DIG SOM EN BARNUNGE".


Jag hatar, hatar hatar min mamma för tillfället.

Och för att gå tillbaka till historien - Jag sa att jag skulle gå till skolan iallafall (fastän jag fortfarande mådde dåligt och var alldeles blek).

Hennes respons: "Jaha".