torsdag 3/3/2011

Steg upp väldigt tidigt imorse för att jag inte orkade stressa till skolan denna morgon. Hursomhelst kände jag mig väldigt yr så drack både te och vitaminjuice och tog några vitamintabletter för att det skulle kännas bättre. När jag gått till mitt rum för att fixa mig känner jag av ett plötsligt illamående. Rusar till toaletten och allt kom upp. Spydde tills det kom grönt. Det här är första gången på flera månader jag spytt utan att det varit självmant, jag antar att det var p.g.a. pillrena men det är ju ändå lite konstigt. Det var inte magsjuka för sånt känner man ju av.

Jag gick till mamma, sade att jag kräkts och hon bara "Jaha. Jo, jag hörde det". Jag blev nästan arg att hon inte brydde sig mer än så. Hon bryr sig aldrig nuförtiden vilket sårar mig enormt. På tal om det så jag blir extremt sårbar när jag går hungrig dessutom, kan börja gråta för ingenting. Det har hänt många kvällar nu att jag bara ligger och gråter. Och vad gör hon? Jo hon står och skriker åt mig. "DU ÄR SÅ FÖRBANNAT EGOISTISK!!", "SLUTA GENAST", "MEN BERÄTTA DÅ, SLUTA BETE DIG SOM EN BARNUNGE".


Jag hatar, hatar hatar min mamma för tillfället.

Och för att gå tillbaka till historien - Jag sa att jag skulle gå till skolan iallafall (fastän jag fortfarande mådde dåligt och var alldeles blek).

Hennes respons: "Jaha".