helgen

Pojken vill att jag ska komma sätta mig i knät på honom, jag går dit men efter en stund utbrister han "Hua vad du är benig, det gör ju nästan ont!"

Jag blev sur och gick ifrån honom. Borde ju bli glad av en sådan kommentar egentligen, men han sa det på ett sätt som mest bara gjorde mig ledsen.

update

Hej ja. Det var en tid sen. Har lämnat bloggen åt sidan lite, är rädd att jag bara sjunker djupare annars. Hursomhelst, ja, jag och bantar fortfarande men inte på ett lika ohälsosamt och ätstört sätt. Har inte kräkts eller hetsat på på nästan två månader nu (vilket jag är stolt över), men har heller inte fått min mens tillbaka vilken varit borta i fyra månader nu (vilket oroar mig lite).

"Du är ju klen som en sticka, Julia" säger pojken och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Menar han bra eller illa? Själv känner jag fortfarande fettet klumpa sig över magen och låren som elaka demoner. För tillfället är jag på sockerstrejk och gymmar/springer 3 gånger i veckan. Och om jag inte är under 50-strecket i början av sommarlovet, då jäklar får det bli mer drastiska metoder igen. Gahh, denna jävla jojo-vikt alltså. Blir smått galen.

jämförelse

Förändring på 2 månader:
Midja: -0cm
Rumpa: -1cm
Lår, tjockast: -2cm
Lår, smalast: -2cm
+2,6 kg


Usch, jag hatar verkligen att jag gått upp i vikt, fast mest vägde jag i typ början av mars, så jag har ändå gått ner lite sen dess. Men måtten är ju bra iallafall. Eller, är minus 2 cm kring låren mycket eller lite? Vet faktiskt inte, men jag känner nog av en förändring.

Detta är väl nåt slags bevis att vikt inte säger så mycket. Jag ska nog börja fokusera på måtten istället.

stopp.

Det går bättre nu. Jag mår bättre nu.

Bestämde mig förra veckan att bara försöka börja äta regelbundet, även fast det tog emot. Var speciellt inte van med frukost och lunch. Men nu går det bra. Frukost, lunch, middag, 1-2 små mellanmål. Fast magen krånglar jämt och jag är trött hela tiden är jag lite gladare iallafall. Och träningen går mycket bättre.

Jag har gått upp i vikt, ja, men jag vill verkligen jaga bort hjärnspökena. Försöker intala mig själv att vältränad och hälsosam är mycket bättre än benrangel, även fast drömmen om fjädervikten kontrollen finns kvar. Men nu, just nu, vill jag bara leva fritt utan en jävla massa krav på mig själv hela tiden. Vill slå mig fri.

monday

Hejhopp. Jag var ute nyligen, jag tänkte att jag skulle springa men det blev mest powerwalk. Kunde liksom inte springa, det tog emot och värkte i bröstet. Som att jag orkade men ändå inte. hmm, konstig känsla.

Det enda jag fått i mig idag är snabbgröt med kanel och lite fullkornsflingor. Ska koka lite grönt te nu, sen får det vara bra för idag. Är liksom inte hungrig, får inte i mig något även fast jag skulle vilja.

Det är slutspurten nu, två veckor kvar innan http://iwantaperfectsoul.blogg.se/s tävling slutar. Kämpar på.

tjockis

Jag åt en hel chokladplatta nyligen, efter träningspasset. Spydde upp direkt.

Känner mig så himla fånig. Vad är det detta för liv egentligen? Lovade ju mig själv att sluta kräkas, det sista jag vill ha är förstoppning och sönderfrätna tänder.

Det saknade ungdomslivet

Igår var en väldigt underlig dag. Den hemska ångesten jag hade hela förmiddagen försvann helt mot kvällen. En vän jag inte träffat på ett tag ringde, hon övertalade mig om att följa med på en mini-hemmafest. Vi drog dit och så fort jag kom in genom dörren var ångesten som bortblåst, jag kände mig som mitt normala, glada jag igen. Det var underbart; vi drack öl, skrattade och hade jättekul. Rökte inhomhus. Åt toast och hotdogs. För stunden var det okej, och jag måste erkänna att toasten smakade himmelskt. Kom hem sent efter midnatt och var så glad, mindes mitt gamla jag, mitt gamla liv. Livet innan äs. Hur mycket jag saknat det. Alla dessa spontana fester och lördagsäventyr.

Förstås ångrar jag en hel del idag. Mår illa, vet inte om det är alkoholen eller bara det faktum att jag åt så mycket igår utan att tänka. Men det har varit och farit nu, jag bröt reglerna men det är egentligen okej för mig. Ska ändå ut och jogga nu, något måste jag ju kompensera med. Lite iallafall.

beauty

Enligt mig vackraste bilden i min thinspo-mapp.
Håret <3 Benen <3

Aningslös och enfaldig

Hej, gymmade i 1½ timme igår, kom hem och stupade i säng direkt efter. Var så slut.

 Nu det är lördag eftermiddag och jag ligger fortfarande i sängen. Mår verkligen inte bra just nu, känns som om jag skulle svimma om jag stiger upp. Jag vet inte vad jag borde göra, för jag vill verkligen träffa kompisar idag, men för att orka måste jag äta nånting. Men även ett ynka äpple känns som ångest tusen gånger om.

Jag har bläddrat lite i arkivet, längst bak till mina första inlägg i januari. Det är bara fånigt hur naiv jag låter, helt som om det vore rena barnleken att gå ner 10 kg på några veckor. Det enda jag har lyckats med är en massa jojo-bantning. blä på mig.

jeans

Det är torsdag idag. Jag gillar torsdagar, för då slutar vi skolan före matrasten så slipper äta skollunch. Eller nja, inte för att jag ätit lunch på hela veckan men ändå. Klasskamraterna har börjat undra, ställa jobbiga frågor. Som tur slapp jag det idag...

Nå, jag promenerade till stan direkt då vi slutade, skulle köpa jeans. Prövade några i strl 34, ingenting passade, fick ångest. Fast blev mer arg än ledsen. Köpte istället en oversize tröja att gömma mig i.

Dock skäms jag lite nu, inte kan jag vara såhär sur en solig och fin dag som denna. Ska till gymmet snart, ska vara glad, träna hårt och tänka på den vackra dagen då dedär 34-jeansen passar perfekt. För den dagen SKA komma.

Den fula ankungen

Sådana som oss blir aldrig framme.

Det är så orättvist. Vissa växer upp att bli vackra svanar medan resten av oss förblir fula ankungar. Kvar på botten. Jag har försökt så mycket, jag försöker jämt. Aldrig kan man tillfredsställa alla, men all press gör det till närapå tvång.

Jag har svikit stjärnorna, jag har frusit och gråtit och slått näven i väggen. Jag bestämmer mig för att stanna på rummet i flera dagar, får höra klagomålen nästan koka över. Jag gör någonting istället; jag är aktiv, jag är med, jag försöker leva. Får höra att jag måste kämpa hårdare. Göra bättre. För att jag är misslyckad. Defekt. Fel.

Jag är ful, drar täcket över huvudet. Jag bantar ner mig fem kilo, därefter tröstäter, jag går upp vikten tillbaka plus lite till. Djävulsbarnet river. Har knappt någonting att andas för. Försöker skriva ner positiva tankar och ord i ett litet vitt anteckningsblock, men river sönder den i ångest en söndagskväll. Träffar en psykolog, hon gräver sig in i min hjärna och skrynklar till den. Hon försöker intala mig något jag vet att inte är sant. Lögnare.

Funderar om något tjänar något till, ingen kommer minnas om hundra år, ingen kommer bry sig. Ångrar mina förhastade ord i skrivande stund, det finns åh så mycket annat att fundera över. Hur man ska duga till. Men hon som har fastnat på botten, hon pessimisten - hon kommer ändå aldrig att klara sig.

”Spottar ut skam, lever med en fiende,
lever med en nattsvart känsla så vidrig.

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster,
därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet,
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.”

strävan

En av dessa dagar då man känner sig så tjock, så tjock. Jag försöker undvika speglar och vågar så gott det går, tills saker och ting går bättre. För jag vill verkligen börja må bättre snart, jag spydde blod igår och usch.. aldrig igen.

Ska äta lite nu, ska orka träna 2 timmar senare. Egentligen vill jag ut och jogga men det är snöstorm och minusgrader (vadfan det är ju snart april) så gymmet får det bli, även om jag hatar att visa mig där. Känner mig så fet bland alla andra slanka, vältränade.

nej vad det här blev deppigt inlägg. förlåt.

Skör om er! pusshej

träna träna träna.

Det har gått rätt bra denna vecka hittills, mat och träning har gått jämnt ut. Det är ju ett ganska bra och enkelt system egentligen. Tränar jag inte, får jag inte äta heller. Men kör på vila nu i veckoslutet, så det blir lite som 2 dagars fasta.

Bara att stå ut. Jag klarar detta. Jag klarar det finfint.

Jag tog mina mått igår, det konstiga är att på en månad har jag minskat i omfång men gått upp i vikt? frustrerande. kan ju hända att det bara är vattenvikt, hoppas det går bort...

back on track

Hade en deppvecka, men nu är det lite bättre och jag är peppad igen!

1. Funderar starkt på att bli vegetarian på heltid, äter nu vegetariskt i skolan men har inte riktigt velat ta upp saken med föräldrarna här hemma än. Läste även nyligen att allt segt godis innehåller gelatin, vilket är tillverkat av svinsvål (slakteriavfall)! fyfan. inget mer godis för mig.

2. Jag har ny regel: att inte äta nån annanstans än hemma, eftersom jag har väldigt lätt att överäta nuförtiden, och vill ju inte tappa kontrollen ute bland folk liksom.

3. Har deltagit i en tävling där det gäller att gå ner så många BMI-enheter som möjligt, ligger nu på 17,9 (ja, jag har gått upp igen, fetto fetto fetto) men ska ner så fort som möjligt till 18e april!

anxiety

Tröstsvälten har övergått till att tröstäta.
Jag är så förvirrad nu och inget går som jag vill....

Kanske detta bara är en fas,
eller kanske jag håller på sjunka in i bulimin igen,
eller kanske det rentav är ett steg till att bli frisk.

Nåväl, jag bloggar igen när det börjar gå bättre.
Det kan vara om några dagar, kanske ett par veckor, kanske aldrig.

Some of us remain ugly ducklings

En halvtimmes gympass + 1h zumba idag. Jag borde vara nöjd men har ätit på tok för mycket. Igen..

Det känns som jag vill återgå till fastan, det är så mycket lättare att motstå frestelser om man inte äter något alls. Äh, jag är så trött på att vara misslyckad. Men jag antar att ifall man varit det hela livet blir det knappast ändring. Nånsin.

Natalie Portman i Black Swan: perfect girl, perfect body;

åh<3

Söndag 13/3/2011

Usch, jag kan ju inte hålla på såhär. Svält, hets, svält, hets, svält, hets. Kontrollerad, okontrollerad.
Måste hitta nån slags balans.

Ska börja med en ny diet imorgon;
Börjar dagen kl7 med gröt, mörkt bröd eller fullkornsflingor. Lever därefter på kaffe, te och lightdrycker ända fram till middag och äter en normalportion av vad som bjuds hemma. Ska därtill göra 15min muskelövningar och 1h promenad varje dag. Även yogapass eller joggingturer minst 2 gånger i veckan. Men, viktigast av allt: ingen hetsätning.

Med detta borde jag väl gå ner minst ett par kilo tills början av april.
Dags att ta sig i kragen. Nu jävlar.

You're my obsession

Please die Ana
For as long as you're here we're not
You make the sound of laughter
and sharpened nails seem softer
And I need you now somehow

torsdag 10/3/2011

Hej. Jo, jag lever men har inte lust till någonting alls. orkar ingenting.
47kg igen, borde vara glad men mår sämre än nånsin.
Jag hetsåt idag. kändes bra för stunden, men mådde ännu sämre efteråt, hukad ovanför toan.

Jag har legat hemma och gråtit hela veckan ungefär. Ska försöka ta mig till skolan imorgon, sedan äta ett äpple eller så och dra ut på en joggingrunda. Sånt brukar få mig på bättre humör. Få mig att fortsätta kämpa.

pussgonatt.

har fått läsare!

Statistiken har höjts, ser jag, vem är ni?
skriv kommentar och länka gärna era bloggar, jag behöver veta att jag inte är ensam.

Väntan, längtan.

Mhmm dålig dag idag. För när jag hatar mig själv, hatar jag även allt omkring mig.

Har varit så frusen idag - hackat tänder och haft gåshud medans andra klagat på att det är alltför hett i skolhuset. Jag förstår inte, jag minns inte ens hur det är att känna sig varm. Nåväl, jag kom hem, drack lite varmt och jag har nu legat flera timmar under täcket med dubbla filtar men känner mig så kall fortfarande.

Ett plus är jag inte ätit nåt idag iallafall. Det är bra.

förstört.

Var bjuden till trerättersmiddag hos mormor idag som jag omöjligen kunde undvika. Tänkte att jag tar lite, lite av maten och äter långsamt. Skippar efterrätten.

Men nej, svek mig själv igen. Åt som en häst och tog alldeles för stor tårtbit efteråt, fast jag redan var proppmätt. Ville spy, ville spricka, ville försvinna. Kroppen var fylld av gift och ångest och jag var nära på att börja gråta där jag satt i soffan med alla släktingar. Jag frågade om vi kan åka hem och det gjorde vi. Rusade upp till rummet, slängde på mig träningskläder och begav mig ut och joggade. Jag sprang och sprang och sprang tills det sprängde i bröstet. Tappade fattning om tiden, bara sprang. Det värkte i benen - jag var otränad och hade så dålig kondition, det märktes. Skämdes.

Fortsatte att gå en bit, hjärtat dunkade på, dunkade i otakt. Sprang ännu sista biten hem, var alldeles slut.
Ställde mig i duschen, jag kände mig bättre av träningen, räknade ut att jag bränt bort alla kalorier jag fått i mig under dagen, men tänkte att allt är ändå så lönlöst.

Jag kommer ändå aldrig bli nöjd. Det finns för många hinder.
Tänkte att jag aldrig kommer uppnå fjädervikt. Blev gråtfärdig igen.

ångest

låt mig dö

Att välja mellan två sidor

Ena sidan hatar mat, är fortfarande ett fetto och siktar mot målet fyrtio kilo jag har haft enda sen början.
Den andra sidan älskar mat och vill bara kunna äta och leva ett normalt, glatt, socialt liv.

Jag vet inte??

Lördag 5/3/2011

Allt fler har börjat kommentera mitt utseende, vissa säger att jag blivit så smal och fin, andra säger att jag ser så mager och benig ut, en sa tillochmed att man märker av mina käkben mycket mer! Jag tar det som en komplimang, woho peppen!

Ska på fest ikväll troligen, tror jag ska unna mig några öl och ett glas vin och ha riktigt kul. Dock är jag rädd att jag börjar må illa väldigt fort, då jag dricker på tom mage men det ska väl gå bra ändå.

Fredag 4/3/2011

Hmm, överväger att äta middag hemma idag. Har fastat hela veckan hittills så det blir det första måltiden på 5 dagar, vilket betyder att jag antagligen kommer må illa hela kvällen och gå upp en massa i vikt. Men.. pappa har lagat mexikanskt. Det doftar så gott. Och jag har ju inte ätit middag med familjen sen evigheter, kanske mamma inte är lika ignorant och sur mot mig sen mer, om jag äter med dem nu idag.

Ja, det får bli så tror jag. Drar efter andan, tänker gå ner och äta nu.
Får ta en tvåtimmars-promenad sen, om inte längre, får se hur jag orkar.
Ja, så får det bli.

torsdag 3/3/2011

Steg upp väldigt tidigt imorse för att jag inte orkade stressa till skolan denna morgon. Hursomhelst kände jag mig väldigt yr så drack både te och vitaminjuice och tog några vitamintabletter för att det skulle kännas bättre. När jag gått till mitt rum för att fixa mig känner jag av ett plötsligt illamående. Rusar till toaletten och allt kom upp. Spydde tills det kom grönt. Det här är första gången på flera månader jag spytt utan att det varit självmant, jag antar att det var p.g.a. pillrena men det är ju ändå lite konstigt. Det var inte magsjuka för sånt känner man ju av.

Jag gick till mamma, sade att jag kräkts och hon bara "Jaha. Jo, jag hörde det". Jag blev nästan arg att hon inte brydde sig mer än så. Hon bryr sig aldrig nuförtiden vilket sårar mig enormt. På tal om det så jag blir extremt sårbar när jag går hungrig dessutom, kan börja gråta för ingenting. Det har hänt många kvällar nu att jag bara ligger och gråter. Och vad gör hon? Jo hon står och skriker åt mig. "DU ÄR SÅ FÖRBANNAT EGOISTISK!!", "SLUTA GENAST", "MEN BERÄTTA DÅ, SLUTA BETE DIG SOM EN BARNUNGE".


Jag hatar, hatar hatar min mamma för tillfället.

Och för att gå tillbaka till historien - Jag sa att jag skulle gå till skolan iallafall (fastän jag fortfarande mådde dåligt och var alldeles blek).

Hennes respons: "Jaha".

hemma igen

Är hemma från 5 dagar i London och känner mig fetare än nånsin. Har ätit. Slängt i mig som fan. Jag visste nog på förhand att det inte skulle gå att undvika måltiderna då jag reser med mamma, men nu.... herregud. Har gått upp 4 kg på en vecka, jag visste inte ens att det var möjligt? Är tillbaka på de förbannade 52 kilona igen, tillbaka på ruta ett. Hela januari och februari har varit förgäves.... Nå, får ta och börja om helt enkelt.

Och fastän veckan varit fylld av ångest har jag ändå haft en trevlig resa. Det var fint att se London, och jag har shoppat massa kläder. Nu är jag tillbaka i vardagen och reglerna och siktar mot 40 kg. Igen. Puss&Gonatt.

Christian Bale

Jag läste idag om skådespelaren Christian Bales (känd från Batman) viktnedgång för filmen The Machinist där han spelar huvudrollen. Han gick ner från 82kg till 54kg (28kg, tänk!) på bara 4 månader. Enligt olika källor levde han på bara tonfisk och äpplen, vilket ger en diet på ca 300 kcal per dag.

Folk verkar tycka att han såg hemsk och förskräcklig ut, jag tycker han är vacker..



Nedre bilden är ett år senare då han har gått upp till närmare 100kg, nej usch han är allt för biffig....

söndag 20/2/2011

Usch, lördagar har ofta tendens att bli fuskdagar. Igår kom allt för många kalorier in och allt för några ut. Åt flertals mackor, middag hemma, drack äppelvin och ännu till åt jag natt/fyllekäk när jag kom hem. Så det blev säkert över 2500 kcal igår, bara tanken får mig att vilja spy. Jag ska inte äta nånting idag. Inte en smula.

"Jag hatar, hatar mat. Jag hatar smaken av mat. Smaken av gift. Jag vill inte låta fettet invadera min kropp. Jag vill inte känna hur det växer i magen. Hur giftet pumpas ut i blodet. Förgiftar kroppen. Jag vill inte. Inte."

svalhjarta.blogg.se

Kikade lite i svalhjärtas arkiv, hon skriver så jäkla bra!

”Jag vill spy ut mina inälvor. Jag vill vara tom. Vara tyngdlös. Fjädervikt. Jag har märkligt ont i kroppen. Ont i huvudet. Ont i armarna. Benen. Ryggen. Varje rörelse gör ont. Inte stickande knivigt vasst. Utan mer en tung smärta. Som om hela min insida består av blåmärken.”

Hon tar orden ur munnen på mig.

fredag 18/2/2011

Jag kan nästan höra hur min mage skriker efter mat just nu. Jag vet, jag lovade S att sluta fasta men.... det är bara tills tisdag. Dagen då jag, mamma och moster reser till London. Dagen jag skulle väga 44 kg. Jag är för fasiken bara 3 kg därifrån nu. Jag vet att det är omöjligt att gå ner 3 kg på 3 dagar men ska iallafall försöka mitt bästa, så att jag åtminstone känner mig tunnare. Alltid kan man inte lita på vågen heller, den pendlar ju hit och dit hela tiden, min vikt kan ändra med upp till 2 kg beroende på tidpunkten på dagen, och det är så himla frustrerande!

torsdag 17/2/2011

Började må väldigt dåligt i skolan idag, så gick hem efter första lektionen. Slängde mig i soffan direkt - rummet snurrade, magen värkte, huvudet dunkade. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag steg upp efter en stund, alldeles yr och dåsig. Tog en värktablett och drack en kopp te, nu känns det redan mycket bättre, vilket är skönt.

Det är just dessa "anfall" som får mig att fundera och tänka över vad fan är det jag håller på med egentligen. Jag menar, vem vill leva såhär? Svag och orkeslös jämt. Varje dag är en kamp med kalorierna, varje träningspass är en seger. Man blir självdestruktiv och asocial, allt för en smalare kropp. Jag har läst om så många anorektiker som förlorar kontakten till vänner och familj, kan inte gå i skolan, tappar självkänslan och greppet om sig själv.

Vill inte vara inlåst i denna kropp, denna förbannade djävulska kropp......

Calories can't make you happy

Ville fota lite idag så tog inspiration av en bild jag postade några inlägg tidigare, det var så länge sen jag fotade och måste hålla mig sysselsatt, jag menar, vadsomhelst för att hindra mig från att gå ner till köket......

Nå, här är bilden;

Orginalbilden:

Åh, hon har så mycket vackrare rygg. Jag ser bara frunkantsvärt äcklig ut.

I just want to be pretty, why is it so goddamn hard?!?

onsdag 16/2/2011

Jag åt en mastig lunch idag, tänkte att jag skulle kompensera det med en timmes promenad efter skolan. Har dock varit så fruktansvärt sötsugen hela dan, så jag köpte choklad under promenaden, som jag hetsade i mig direkt när jag kom hem.... Varför, VARFÖR?! Just när jag håller på att återfå kontrollen tappar jag den igen. Nå, får träna extra hårt nu ikväll istället. Men först toan, jag hatar att spy och vill ju inte vara nån äcklig bulimiker, men måste verkligen få upp allt NU..

tänkte ta och skriva upp mina mått för att ha nåt att jämföra med senare!

Midja: 60 cm
Rumpa: 82 cm <- här sitter ångesten
Lår, tjockast: 50 cm
Lår, smalast: 37 cm

166 cm
47,0 kg
BMI 17,1

I'm doing just fine

min historia hittills

Jag har aldrig i mitt liv varit överviktig, möjligen lite rund i mellanstadiet men har annars haft en normal kropp. Lite väl fet rumpa och lår men i övrigt normal. Dock var jag alltid den glupska i familjen - jag älskar mat, läsk och sötsaker. Varje gång jag var och handlade med mamma fick jag henne övertalad till att köpa hem glass, godis, kex osv, även på vardagar. På släktkalas tog jag alltid den största tårtbiten. Hemma hos kompisar frågade jag alltid efter snacks eller godis. På restaurang med familjen frågade jag alltid efter efterrätt. På bio slukade jag popcorn i lass. Dessutom var jag väldigt lat när det kom till motion.

Så äcklig är jag, så förbannat äcklig och glupsk. Älskade min fiende, maten. Det var just detta jag ville ha ändring på - det började i högstadiet. Jag var 13 år, ville få fram en fin och smal kropp och dämpa ner på glupskheten. Utvecklade istället den misslyckade formen av anorexia, det vill säga bulimi. Jag kände mig äcklig varendaste en jävla dag. Orkar inte skriva om den tiden nu, men hursomhelst gick det över och jag var i stort sett frisk och hade bra självkänsla hela nian. Samma sommar som jag fyllde 16 var jag fortfarande nöjd, glad och jag åt normalt. Nu på vintern efter att vi kommit hem från en utlandsresa kom ångesten sakta tillbaka. Jag såg bilder från resan på mig i bikini och äcklades. Jag hade hållit samma vikt hela högstadiet, men nu på ettan hade den stigit till 52kg. Jag fick panik och ville hårdbanta. Det blev en svår start men i och med startandet av denna blogg blev det lättare. Jag ska nog lyckas.

If it tastes good, it's trying to kill you

Tappade kontrollen i helgen nu igen. Detta är svårare än jag trodde. Pratade iallafall med en vän nu i veckan, hon märkte att nåt var fel och att jag pendlat i vikt de senaste 2 månaderna. Hon ställde mig mot väggen, och jag berättade allt. Hon var den första som jag yttrar mig till angående detta - och när jag väl börjar prata kan jag inte sluta så hon fick veta exakt allt. Allt om min ångest, målvikt, fasta och träning.

Dock är jag glad för hon förstod, dömde mig inte eller så. Däremot lovade jag henne att sluta fasta, dvs det får inte gå en dag utan att jag inte äter nåt alls. Så, kommer i fortsättningen att försöka äta 3 mål om dagen. Förvisso väldigt små portioner, men ändå. Viktnedgången kommer ta längre tid än planerat men det kan jag väl leva med.

9/2/2011

Fick breakdown idag, grät i flera timmar när jag kom hem från skolan. Känner mig så jävla skör nu, skulle kunna gå av. Vill sova bort alla dagar, orkar inte med denna värkande hungern i magen eller det där jävla fettet som jag vet att inte kommer gå bort om jag inte kämpar. nu.

Min idealvikt är 40 och jag ska ta mig dit oberoende av hur mycket svett och tårar det kommer orsaka.

tålamod

And when it hurts the most 
I'll push a little more 

6/2/2011 - söndag

Tappade kontrollen fullständigt idag.. var ändå på så god väg och stolt imorse. sen åt jag. frossade i mig som en flodhäst....(det är precis vad jag kommer sluta som också, en fet jävla uppsvullen flodhäst). Fyfan, är så mätt nu, mår så illa. varför gör jag så? varför i helvete åt jag? varför äter jag, när jag älskar hungerskänslan. känslan av att vara tom och ren. lätt och tunn.

Varför kan jag inte kontrollera mig själv? jag är så jävla dålig. ska verkligen försöka fasta nu hela veckan, börjar imorgon. inte äta nånting förutom det jag tvingas till. och väldigt pyttesmå portioner isåfall. nejnu, nu försöker jag igen. 46 kg tills nästa söndag. Det här måste jag fan klara.

viljestyrka

"Nothing tastes as good as thin feels"
"När du är tunn som luft då är du nästan perfekt" - Kent
"The thinner is the winner"
"Om det smakar gott försöker det döda dig"
"Det heter inte försöka, det heter GÖR"
"A moment on the lips, a lifetime on the hips"

thinspiration

 

31.1.2011

Har lyckats bra idag, utan att känna mig överdrivet hungrig - har gått på övervarv mest, antagligen pga kaffet. Kaffe och te är det enda jag håller mig till nu (kaffe med mjölk=10 kcal/kopp).
Hoppas på att vara ~46kg i slutet av veckan.

30/1/2011

166 cm
51,8 kg

Är stolt, har bara druckit två koppar te idag, men mår fortfarande dåligt över igår. Jag vet inte vad som tog åt mig, det började med en hotdog, sen var det som om jag inte brydde mig om nånting längre och fortsätte äta, jag åt som en jävla flodhäst och mådde piss sedan... måste skärpa mig i fortsättningen.

Mitt mål är 44 kg tills London, det är fyra veckor tills jag reser dit. Får se hur det känns efter det, ska försöka komma ner till 40 kg, åtminstone stanna på 44. Det är inte så jag vill bli sjuk, svälta ihjäl eller nåt. Bara bli smal. Smal, tunn och lätt. Det är bara fråga om viljestyrka. Har aldrig i mitt liv riktigt lyckats med mina mål eller planer, allting blir på hälft.

Det här är nånting jag måste klara oavsett hur mycket ångest det kommer att orsaka. Någonting måste jag lyckas åstadkomma. Måste bli nöjd med mig själv.